
jag lånade en helt bunt med böcker på biblioteket sist. de som jag har sträckläst nu senast är båda skrivna av författaren
katarina wennstam. den första heter
flickan & skulden, den andra
en riktig våldtäktsman. båda behandlar ämnet våldtäkter, från offrets synvinkel i första boken och förövarens i den andra, samt samhällets syn på det hela.
båda två är otroligt träffande och det känns som att de borde vara
obligatoriska som läsmaterial under skolgången på t.ex. sena högstadiet och/eller gymnasiet. om så inte läsa, så skulle en föreläsning om ämnet vara mycket nyttigt, tror jag.
den boken av de båda som tilltalade mig mest var
en riktig våldtäksman. det intresserar mig att läsa om brottslingar av de flesta slag, eftersom det är spännande att veta vad som "ligger bakom" förövarens gärningar. vad det är som slår slint, vad det är som är fel, vad de är som får vanliga människor att begå brott.
den nyss nämnda boken tar upp otroligt
många fördomar, som jag själv delvis även har/har haft om våldtäkter och som jag tror att väldigt många andra i sverige också har. det är chockerande att läsa om, speciellt kapitlena om hurdana fördomar rättsväsendet har om våldtäkter och hur domar sedan faller begrundade på någons personliga tankar. katarina wennstam tar bland annat upp
våldtäkter i media och att de våldtäkter som begås av personer med utländsk (med eller utan kriminell bakgrund) tas upp i större utsträckning, än om de har begåtts av en svensk man. en vanlig fördom på samma spår, är att utländska män är överrepresenterade i våldtäktsstatistiken, när det i själva fallet av alla polisanmälda våldtäkter har begåtts av svenska män (60%). hon tar upp flera grymma våldtäkter som har begåtts av svenska förövare, men som inte har tagits upp i tidningar/tv alls, på sin höjd en notis eller en liten artikel. kanske därför människor har sina fördomar, för det vi läser i media - det tror vi ju på.
allas vår käre
leif gw persson yttrade sig om ämnet såhär:
"
så fort jag säger till någon att det är 40% med utländsk bakgrund, så springer folk iväg och tror att det är samma sak som att 40% av invandrarmännen i sverige kommer att våldta någon... när det i själva verket är under 1% av alla invandrare som kommer att begå några sexualbrott, men det verkar inte få folk att förstå det."
våldtäkter sker oftast i hemmet, på/efter fester och av personer som mer eller mindre känner offret. vi har många av oss bilden i huvudet av
den psykotiske våldtäktsmannen som hoppar fram ur en buske när man går hem ensam mitt i natten, men så är alltså inte fallet. de flesta har väl även en bild framför sig hur
våldtäktsmannen i fråga ser ut, vilket även polis, advokater, åklagare och domare har - de är ju också människor. katarina wennstam berättar att våldtäktsfallen får lättare straff eller inget straff alls, om mannen visar sig vara proper, snygg och välartikulerad, och kanske även respekterad i samhället; "
han kan inte ha gjort det, se så charmig, trevlig och snygg han är" och de tänker att den där killen, han hade kunnat vara deras trevlige granne eller deras förtjusande dotters pojkvän, medan en inte lika charmig person på in- och utsidan ses som verdervärdig - "
han har definitivt gjort det, det ser man på honom". hemskt är det.
finns även här två alldeles ypperliga citat om det jag skrev ovan. detta är skrivet av våldtagen kvinna:
"
själv tycker jag att det fanns en del saker i killarnas förhör som man kunde ha gått vidare på, men det tyckte tydligen polisen. men i och för sig sa den ena polisen att 'de här killarna var ju väldigt trevliga'. vilken otur att jag blev våldtagen av trevliga killar! jag är också trevlig, men polisen hjälpte mig inte mer för det."
detta är sagt av en man på rädda barnens mottagning för sexualbrottsoffer, angående en våldtäkt på en ung pojke av en mycket äldre lärare:
"
när vårt samhälle fortsätter att bära på myterna om gruppvåldtäktsmannen som svartskalle och/eller muslim och om pedofilen som en skitig looser... det är då en trevlig 41-årig lärare får fritt spelrum med ett fjortonårigt offer."
...och det är så sant.
och så hemskt.
jag skulle kunna fortsätta att skriva om detta i evigheter, men känner att det får ta stopp här nu. är ni intresserade, så
rekommenderar jag er att läsa katarina wennstams böcker. fortsättningen på
flickan & skulden är fristående, men jag rekommenderar er att läsa den första boken först (logiskt), eftersom det tas upp samma fall i båda böckerna. kapitlena
mannen med de mörka ögonen,
inte de här fina pojkarna och
våldtäkt i media - och i verkligheten ur
en riktig våldtäktsman tycker jag är extra viktiga. läs, bums!