varför säger ingen till?

när man äter kanelbullar är det lätt hänt att det fastnar små, svartbruna kanelprickar mellan tänderna. när jag åt kanelbullar imorse så hände just detta - det fastnade små, svartbruna kanelprickar mellan mina små vita tandisar. detta märkte jag dock fyra timmar senare när min spegelbild skymtade förbi i badrumsspegeln. följdfrågan: varför säger ingen till att man har STORA, SVARTBRUNA KANELPRICKAR fastkilade mellan varenda tand i munnen?

vi diskuterade detta fenomen i skolan en gång. alla tyckte det var jättepinsamt att säga till någon om den hade gylfen öppen eller spenat mellan tänderna - även om man kände personen. va?

jag blir bara väldigt irriterad om jag kommer hem och märker att jag har gått runt med en tacosprydnad mellan framtänderna hela dagen utan att någon jag känner har sagt till mig. jag menar, alla ser ju det - varför säger ingen till? jag menar, jisses - vad pinsamt. jag menar - hjälp. jag kan förstå att man inte vill säga till om det är ens arbetsförmedlare som har en kompost mellan tänderna eller om det är någon man inte känner så bra som har en andedräkt som luktar container. det här är säkerligen ett svenskt fenomen - svenskar vågar inte riktigt säga till (se även föregående inlägg). jag säger alltid till.

tjyvlyssnat

något som är väldigt roligt och intressant vid julshopping är att få se och ta del av alla dessa män i all världens åldrar som planlöst irrar runt i damaffärer med panik i blicken och alla de män som tvingas att följa med sina flickvänner på shoppingäventyr. följande klassiska konversation ägde rum inne i ett provrum i en lindexbutik mellan flickvän och pojkvän:

tjej ~22: nämen, uuh - man ser ju allt! varenda valk och...
pojkvän ~24: men du är så fiiin! den sitter ju jättebra ju.
tjej: ...och allt är bara "blubb-blubb-blä" och...
pojkvän: den är ju jättefin ju, jättefin.
tjej: ...sitter helt fel, man ser ju ALLT och så...
pojkvän: men jättefint! verkligen! älskling?

varför håller tjejer på sådär?
och varför håller killar på sådär?
jag skäms lite.

snälla saker på stan

idag har vi varit i karlshamn för att julhandla lite smått. jag var redan klar med mina inköp, så jag snyltade lite till mig själv istället. ni får se på julafton! jag är så förväntansfull, fast jag redan vet vad som ligger i mina paket.

jag blekte håret igår. resultatet blev... perfekt. och då ska ni veta, att det händer inte ofta! en på miljonen, kanske. nä, inte så drastiskt, men igår blev det precis som jag vill ha det. jämnt och fint. jag fick kommentarer om mitt hår idag på stan i massor. en tant gick fram och frågade om hon fick känna på det, en annan tant var jätteintresserad och undrade hur man fick det så och en tredje (en kvinna den här gången, hör och häpna - ingen tant!) trodde att det var fejkhår. jag antar att det är komplimanger, wii!

rastlöshet brukar resultera i att man pillar med något, ikväll blev det håret. tycker frisyren blev ganska så fin. tuperat på ena sidan och bakåtslickat på andra. på bilden är även min nya hårrosett som jag nu gjorde om till fluga, så att man kan ha det som både och - vad man nu känner för.

möte med en vägg

jag fick mig en smärre chock när jag drog upp persiennerna imorse (läs: klockan elva). i normala fall brukar min vy mer eller mindre innehålla halva byn med hus och gator och allt, men idag möttes jag istället av en tjock gråtonad vägg. det är nog det mest besynnerliga jag sett på mycket länge. jag var tvungen att stå kvar och titta en lång stund.

"nämen, hon har rakt hår!"

såhär såg jag ut i fredags, tror jag det var. jag var på möte med min handledare från kommunen. vad vi ska ha en sådan till vet jag inte riktigt, men han var väldigt inspirerande och vi verkade ha huvudet på samma ställe (om man nu kan säga så). en sådan man skulle vilja ha som lärare, för då skulle man verkligen lära sig.

det är inte ofta folk får se mig i rakt hår, för jag känner mig inte riktigt tillfreds med det. håret slänger och flänger överallt och det känns som att man har världens minsta huvud. på senare tid har jag dock låtit det hänga, flänga, svänga, slänga och dänga. än kan jag inte påstå att jag gillar det, men det är iallafall ett tydligt framsteg att jag börjar gilla det mer och mer. en decimeter till och jag skulle kunna gå i rakt hår varje dag. tror jag.

hemma från ett kyligt göteborg

hej pojkar och flickor!

nu är jag hemma efter en veckas vistelse i göteborg. det har varit mycket mysigt. och fjantigt. och barnsligt. både jag och robert kände julstämning hela veckan, så vi lagade vårt egna julbord, tittade på ensam hemma 1 & 2 och överdoserade julmust och lussekatter (personligen tycker jag att det är den absolut tråkigaste bullen av alla bullar som finns. ibland kan jag dock äta en bara för att vara snäll). mmm.

i övrigt har det varit jätte-jätte-jättekallt under veckan som gått. så kallt att det har känts som om man har haft nålar i benen och bara vill dö om man råkar stanna till när man går. minusgrader och snö, brr. det fick mig att fundera på att investera i en mössa. robert hade hittat en flygarmössa i päls som var jättefin, men tyvärr var den i gubbstorlek och alldeles för stor. då blev jag ledsen, men tänkte att jag skulle hitta en egen i passande storlek...någonstans (men var?). när jag steg av tåget idag, så tog vi en sväng till second hand-affären. gissa vad jag hittade? en flygarpälsmössa! trettio kronor. brun var den. och liten. ni får se den någon dag snart.

imorgon ska jag till kristianstad, så då blir det nog en liten uppdatering med lite nya inköp. har faktiskt ganska mycket saker som jag köpt på senaste som jag inte har hunnit/orkat visa upp. imorgon ska jag dock i första hand bara köpa tråkigt bassmink, men jag känner på mig att jag kommer att komma hem med en och annan påse från h&m också. de har mycket fint där nu, åh.

julstämning, mums

jag tar friheten att välkomna mig själv tillbaka till bloggen (och internet) - välkommen tillbaka, melissa! har varit utan internet i två veckor, så nu har man mycket läsning och uppdateringar att titta på.


jag känner jättejättemycket julstämning redan. jag brukar inte göra det, förutom möjligtvis förra året (och när man var yngre) då skolan stod för mycket av julmyset och varje dag i december så fanns det en julkänsla i kroppen. härligt.


igår och i förrgår var julstämningen som "värst". i onsdags var vi i karlshamn och strosade runt på stan där affärerna redan hade fullt upp med julpynt i alla dess former. det bara ryckte i fingrarna bland allt glitter, alla ljus och alla glansiga julgranskulor. jag hittade en modern och kitschig adventsljusstake i plast som jag ville ha, men jag lät den stå kvar för att fundera en stund till om jag ska köpa den eller inte. den kändes inte julig, men var ändå snygg och i min stil. när man flyttar hemifrån får man kanske ha ett rum med röd, klassisk mysjul och en med kitschig, plastig och inte lika julig jul (med t.ex. en skrikrosa plastjulgran).


igår blev julstämningen ännu värre för mig, för då kom årets första snö! gigantiska, tunga snöflingor silade ner från himlen och la sig efter ett par timmar på marken. och stannade där. härligt (fast dagen efter var snön såklart borta). idag ska jag komma i ytterligare julstämning genom att titta på julens hjältar, en av mina favoritjulkalendrar.

varslet fortsätter att skörda offer

min mamma förlorade sitt jobb igår, förresten... allt detta tjat hit och dit och varsel och finanskriser och kaos gör ibland att det känns som om att vi kommer att få uppleva ett nytt 30- eller 40-tal igen. att vi om några år kommer att få leva på brödsmulor boendes i en kartong granne med en vattenpöl. crap.

parkeringsdramat

idag skulle vi åka till karlshamn för att hämta hem vår symaskin som har varit på lagning (äntligen!) och sedan hälsa på rebecka och gidden, samt deras nya katt. medan mamma och mormor promenerade bort mot sytillbehörsaffären, så satt jag och min lillebror alacabe kvar i bilen och väntade. runt om på parkeringen strök en underlig man runt - han är allmänt känd i stan för att vara... konstig. tydliga exempel på detta är t.ex. att han skriker åt folk utan anledning, att han hatar när fåglar är på marken (för de ska ju flyga), samt att han roar sig med att gå runt och pilla (och eventuellt slå) på bilar på parkeringar. så, där satt vi och tänkte "kom inte hit, kom inte hit, kom inte hit" och "titta inte dit, titta inte dit, titta inte dit", men till slut kom han även till vår bil. han gick sakta förbi och spanade på sidan, sedan på fronten och rakt in i rutan på oss och det kändes som en evighet. till slut begav han sig bortåt och började rota i en papperskorg.

bilderna ovan är från parkeringsdramat.

som att ta livet av sig med en slö potatisskalare

hej kompisar!
nu är jag "äntligen" hemma från göteborg. kom igår, men kunde inte blogga någonting eftersom mitt internets seghet mycket väl kan jämföras med att ta livet av sig med en rostig potatisskalare, dvs - inte särskilt effektivt. skulle buda på en t-shirt på tradera tidigare idag, fick gå in på auktionen flera minuter tidigare för att vara säker på att åtminstone ha en liten chans att vinna den. tre minuter innan auktionens slut, slog segheten till lite extra "härligt" och internet stod stilla. och stilla. och stilla. till slut kunde jag ändå lägga mitt bud i ultrarapid och precis då var auktionen färdig. jag vann den på något konstigt sätt - 16 kronor!

göteborg var härligt. som vanligt med andra ord, men den här gången var det lite extra härligt, så det var jobbigt deluxe att säga hej då till robert på stationen. åkte hem tidigt på morgonen efter att ha lagt oss sent, för att vakna två timmar senare av människor som hade varit på fest, för att sedan somna om och vakna av alarmet typ tio minuter senare. uuh. åkte i otyst vagn denna gången. man blir lite bortskämd med ljud när man jämt åker i tyst vagn. det satt ett stort vindrickande 40+-gäng som tjoade och tjimmade i min närhet och bakom mig satt ett låtsashalvbrattigt par i 50-årsåldern som tyckte att skåne var bedrövligt.

har en äpplepaj i ugnen för tillfället som strax är klar, så nu ska jag titta till den. yummie.